« Tillbaka

Motioner 2020

Motion 22 – Ersättning vid elavbrott

I augusti 2013 uppdaterade Finlands riksdag elmarknadslagen bl.a. med skrivningen att elkunder har rätt till ersättning för elavbrott som varar längre än 12h (kapitel 13 § 100 *)). Lagstiftarens avsikt var att lagens skulle påskynda elbolagens investeringar i driftsäkrare elnät. Tyvärr har denna lag haft endast marginell inverkan på elbolagens investeringsvilja och speciellt på landsbygden har investeringarna i princip helt stannat av. Orsaken till detta är framförallt att den tillåtna maxgränsen om 12 timmar för elavbrott utan ersättning är för lång eftersom bolagen hinner åtgärda i princip alla fel inom 8-10 timmar och därmed inte behöver betala ut ersättning och som en konsekvens inte bryr sig om att förebygga även kortare avbrott som sker frekvent på en hel del områden. På flera områden i framförallt Österbotten har vi idag en nästan lika dålig driftsäkerhet på elnätet som under 1980-talet.  Vi borde kunna bättre år 2020 i Finland. Elbolagen har säkra inkomster med goda vinster vilket gör att en höjning av investeringsbudgeten inte är någon stor sak för dessa.

*) Elmarknadslag 588/2013


Att-sats

  • Att SFP skall arbeta för att den kortaste ersättningsnivån för elavbrott sänks från 12 timmar till 6 timmar
  • Att SFP arbetar för att lagens intentioner efterföljs, d.v.s. att eldistributionen sker på ett demokratiskt sätt genom att driftsäkerheten  prioriteras även utanför storstadsområden

Motionär

SFP i Närpes

Partifullmäktiges svar

Det är inte ovanligt med strömavbrott. Stormar, snöoväder och vägarbeten kan förstöra ledningarna och IT-problem kan mörklägga stora områden. Efter stormarna Tapani och Hannu år 2011 var nästan en halv miljon finländare utan el och som följd diskuterades elleveranssäkerhet flitigt i media.

Till gamla elmarknadslagen (386/1995) infogades år 2003 ersättningsregler vid elavbrott. Före det kunde man från fall till fall kompensera för elavbrott genom prisnedsättning, men det fanns inga egentliga ersättningsregler i lagen. År 2013 trädde nya elmarknadslagen (588/2013) i kraft. I samband med den togs det in kvalitetskrav som distributionsnätet ska uppfylla för att förbättra distributionssäkerheten, vilket är på elbolagens ansvar. Bland annat ska ett distributionsnät uppbyggas så att fel som uppkommit på grund av storm eller snöbelastning inte får vara längre än 6 timmar inom detaljplaneområden eller 36 timmar på övriga områden. Dessa krav är planerade att komma i kraft år 2028.

I motionen hänvisas till 12-timmars regeln, det vill säga att konsumenten enligt elmarknadslagens 100 § har rätt till en standardersättning då elavbrottet har varat i minst 12 timmar. Ersättningen är uppbyggd enligt en trappstegsmodell, för längre avbrott får man större ersättning. Elavbrott som varar kortare än 12 timmar berättigar inte till ersättning.

Syftet med ersättningsreglerna var att förbättra elleveranssäkerheten, men också att styra elleverantörer att förebygga elavbrott och att snabbt reparera de skador som uppstått. Framför allt var syftet att minska antalet väderrelaterade elavbrott. Effekterna av de nya ersättningsreglerna förväntades vara en ökning av elbolagens investeringar och att de skulle anpassa sina tillvägagångssätt till att minska antalet avbrott och längden på dem.

Bakgrunden till varför ett elavbrott ska vara i minst 12 timmar för att konsumenten ska vara berättigad till ersättning lär finnas i en svensk utredning som gjordes i samband med att man i Sverige såg över sitt ersättningssystem. I elmarknadslagens förarbeten hänvisas det till utredningen ”Åtgärder för ökad leveranssäkerhet” som gjordes i Sverige år 2002 i samband med att man där funderade på ett liknande ersättningssystem. I utredningen presenterades det ett ersättningssystem som baserade sig på en trappstegsmodell som började vid 12 timmar. I Sverige går gränsen för ersättning också vid 12 timmar. Senare, då den finska elmarknadslagen kompletterades med ersättningsreglerna gjordes det en utredning där utredningspersonen föreslog samma trappstegssystem som skulle börja vid 12 timmars elavbrott men att ministeriet närmare skulle utreda ersättningssummorna och gränsen för ersättningsskyldigheten.

När man talar om eldistribution resoneras det ofta ur ett ekonomiskt perspektiv att fullständig elkvalitet och leveranssäkerhet inte är ett ekonomiskt förnuftigt mål. Dessutom anser man att eftersom elnät alltid kan utsättas för natur- och andra påverkningar med avbrott som följd kan elbolagen inte krävas hundraprocentig oavbruten eldistribution. Därför måste elanvändarna anpassa sig till rimliga kvalitetsstörningar och avbrott i leveransen. Vad som anses rimligt kan förstås diskuteras.

En annan aspekt är hur investeringstrycket påverkar konsumentavgifterna. Elleverantörernas investeringar täcks delvis genom bl.a. elöverföringskostnader. Priset på elöverföring har väckt mycket diskussion de senaste åren. År 2017 infördes ett årligt prisökningstak på 15 %. Frågan om elöverföringskostnader påverkar även tidtabellen för och omfattningen av elleverantörernas investeringar.

I statsminister Marins regeringsprogram slås fast att ”[f]lexibiliteten i elnätet ska utvecklas och det tas fram alternativa sätt att säkra elleveransen framför allt i glesbygdsområden”. Det finns alltså planer på att se över alternativen för att trygga elleveranserna i glesbygdsområden. Frågan om leveranssäkerhet och kostnader kommer under regeringsperioden att ses över helhetsmässigt.

Beslutsförslag

SFP arbetar för

  • att ersättningsnivån vid elavbrott är skälig
  • att driftsäkerheten inom eldistributionen prioriteras även utanför storstadsområden