« Tillbaka

Beredningsutskott 2

15 Hur lappa tron på den konstitutionella demokratin

Under fotarbetet i valkampanjen inför riksdagsvalet i april  2019 stötte man flera gånger på kommentarer som:  ”Jag  har röstat på Sfp, men aldrig mer, inte efter att mitt förtroende blivit nertrampat av en politiker som efter ett drygt år i parlamentet bestämde sig för att leka i andra, möjligtvis intressantare hagar.”

Samtidigt hör man diskussioner om riksdagens haltande anseende, hur man borde höja på politikens trovärdighet och prestige. Det finns folk som anser att det demokratiska systemet har spelat ut sig.  Det allmänna goda ser ut att ha utbytts mot  individens, i dessa sammanhang politikernas karriärutveckling.

Hur höja  politikerstatuset?  Hur täppa till munnar som ger till känna att riksdagen har blivit  ett klätterträd och en språngbräda till nästa attraktiva befattning?

Finland är ett samhälle med stark tro på individens rätt till fria val i sitt liv.  Det är varje individs rättighet att välja fritt om hen vill ställa upp som kandidat i riksdagsval.  Ifall individen får folkets förtroende och blir invald till rikets högsta lagstiftande organ borde uppdraget som riksdagsledamot uppfattas som något värdefullt och vördnadsvärt.

 


Att-sats

Jag yrkar på

att Sfp arbetar för stadgandet av en lag som förpliktigar varje invald riksdagsledamot att  binda sig till en fullbordad fyraårsperiod, en förbindelse som endast  kan  brytas på grund av förflyttning till annan befattning av likvärdig  eller större samhällelig betydelse,  dramatiskt försämrad hälsa eller dödsfall.


Motionär

Susanne Sjöblom

Lojo

Partifullmäktiges svar

Det är viktigt att människor litar på vårt demokratiska system och signaler om att så inte är fallet ska givetvis tas på allvar.

Precis som motionären konstaterar är människors rätt att göra fria val en grundprincip i vårt samhälle. Utgångspunkten ska vara att politiker förbinder sig till att sitta hela mandatperioden ut. En  tvingade lagstiftning är ändå knappast ändamålsenlig.  Att via lag förplikta varje riksdagsledamot till att sitta hela mandatperioden i riksdagen skulle knappast locka fler människor att ställa upp i val. Vi behöver en bred representation av samhället både i val och bland de invalda, och att göra riksdagsarbetet mindre attraktivt bidrar inte till det, snarare tvärtom.

Arbetslivet har förändrats i snabb takt och det här syns också inom politiken. En del riksdagsledamöter sitter i tiotals år medan andra sitter en kortare tid. Grundprincipen om att man förvaltar det mandat man fått av folket under hela mandatperioden är ändå central. Endast i undantagsfall kan det förtroendet brytas.

Beslutsförslag

Partifullmäktige anser motionen besvarad med denna utredning,