Beredningsutskott 4
Motion 42 – Brott som begås i en nära relation ska utgöra en straffskärpningsgrund
Alla har rätt till ett liv i trygghet. Samtidigt är vi ändå smärtsamt medvetna om att våld mot kvinnor är ett av Finlands största människorättsproblem. Vi måste kunna förebygga och bekämpa våldet betydligt bättre, nu krävs krafttag. En förutsättning för att lyckas är konkreta åtgärder. Det krävs bättre straffrättsligt skydd för våldsoffer!
När det kommer till förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer står det klart att enkom genom straffskärpande åtgärder rår man inte på samtliga problem, utan det krävs åtgärder av olika slag. Samtidigt är det alldeles klart att det är av största vikt att klandervärdheten då det kommer till brott i parrelationer och i nära relationer betonas och understryks i lag.
Genom strafflagen skyddas viktiga samhälleliga och individuella intressen. I strafflagen 6 kap. 5 § stadgas om straffskärpningsgrunderna, vilka påverkar straffmätningen. I lagförarbete (RP 44/2002 rd) har konstaterats att det att straff används och att de skärps måste kunna motiveras med förnuftiga praktiska skäl. Genom att stärka strafflagstiftningen och införa att en nära relation mellan parterna i ett brott utgör en skärpningsgrund i strafflagen understryker samhället att våld i parrelationer och nära relationer är allvarligt och mycket klandervärt. Vi behöver ha ett system som upplevs effektivt och rättvist, således är det av vikt att såväl förebygga brott och effektivera skyddet som hindrar en redan dömd gärningsperson från att begå nya brott.
Diskrimineringsombudsmannen har gjort en utredning om hur våld i parrelationer och nära relationer har behandlats i tingsrätterna. I utredningen framkom att domstolen i motiveringen till sitt avgörande inte tog ställning till att våldet hade skett i en nära relation i över hälften av fallen (55 %). I 45 procent av fallen togs den nära relationen upp i motiveringen och då höjde den i allmänhet straffansvaret. Diskrimineringsombudsmannen hänvisar även till Istanbulkonventionen och att brott anses vara allvarliga på grund av försvårande omständigheter. Den första försvårande omständigheten som nämns i avtalet är att brottet begås mot en närstående person, såsom en nuvarande eller före detta make/maka. Diskrimineringsombudsmannen har uttryckt att det finns en tydlig brist i strafflagen som måste rättas till.
Svenska Kvinnoförbundet föreslår att SFP genom sina representanter i riksdagen och regeringen ska arbeta för:
Beslutsförslag
- att det att ett brott begås i en nära relation ska utgöra en straffskärpningsgrund.
Motionär
Svenska Kvinnoförbundet
Pia Sundell, ordförande
Agneta Udd-Saarela, generalsekreterare
Partifullmäktiges svar
Alla människor har rätt till ett liv i trygghet och fritt från våld. För SFP är arbetet mot våld i nära relationer och våld mot kvinnor en central del av arbetet för jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Strafflagstiftningen har en viktig roll i att skydda individens rättigheter och markera samhällets syn på brott. I strafflagen finns bestämmelser om så kallade straffskärpningsgrunder som kan påverka straffmätningen. Bland dessa finns till exempel situationer där brottet begås av rasistiska eller andra diskriminerande motiv, samt fall där gärningspersonen utnyttjar offrets särskilt utsatta ställning.
Diskrimineringsombudsmannens utredning om hur våld i nära relationer behandlas i tingsrätterna, som också motionären hänvisar till, visar både att våld i nära relationer betraktas som särskilt allvarligt när omständigheten beaktas, men också att denna allvarlighet inte alltid synliggörs på ett enhetligt sätt i rättspraxis.
Arbetet mot våld i nära relationer kräver insatser på flera olika nivåer, inklusive förebyggande arbete, stöd till våldsutsatta och ett rättssystem som tydligt markerar brottens allvar.
Beslutsförslag
SFP arbetar för
- att ett brott som begås i en nära relation ska utgöra en straffskärpningsgrund
- att personer som döms för våld i nära relationer systematiskt hänvisas till rehabiliterande vård.