Beredningsutskott 3
Motion 35 – Förslag till skrivningar i regeringsprogrammet om samisk renskötsel
Samisk renskötsel är svår att entydigt definiera, eftersom den utgör en så central och genomgripande del av den samiska naturbaserade kulturformen. Enligt 17 § 3 mom. i Finlands grundlag (731/1999) har samerna som urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Enligt etablerad tolkning omfattar begreppet kultur även samernas traditionella näringar, inklusive renskötsel. Renskötseln är en av de mest centrala faktorerna för att upprätthålla och utveckla samernas språk, kultur och levnadssätt, genom vilken det samiska språket, det materiella och immateriella kulturarvet samt traditionell kunskap förs vidare från generation till generation. Inom samisk renskötsel tillämpas samernas egna rättsregler, principer och sedvanerätt. Samisk renskötsel är en central del av samernas livsmedelssuveränitet, livsmedelstrygghet, immateriella kulturarv, kulturlandskap och kulturmiljö. Den utgör även en del av försörjningsberedskapen i norra Finland. Renbeteslagen inom samernas hembygdsområde, tillsammans med sina delägare, är rättsinnehavare inom samisk renskötsel och självständiga enheter inom sina områden. Renbeteslagen är de primära företrädarna för renskötseln som näring, och deras rätt att delta i beslutsfattande bör stärkas.
Det är nödvändigt att stifta en särskild lag om samisk renskötsel och dess förvaltning, eftersom:
a) samisk renskötsel, med sitt siidasystem samt egna rättsregler, principer och sedvanerätt, måste erkännas på lagstiftningsnivå för att säkerställa näringens och kulturformens fortlevnad för kommande generationer,
b) lagen ska innehålla bestämmelser om förhandlingsskyldighet som beaktar utvecklingen inom urfolksrätten, inklusive principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC), för att stärka renskötselns möjligheter att påverka sin egen framtid,
c) en egen förvaltning för de samiska renbeteslagen skulle förverkliga samernas självbestämmanderätt i frågor som rör renskötsel, samt
d) genomförandet av en sådan lag kräver att en egen förvaltningsstruktur skapas, uppgifter definieras och finansiering tryggas.
I Arktis är extrema väderförhållanden inte längre undantag utan det nya normala till följd av klimatförändringen. De allvarligaste globala konsekvenserna drabbar arktiska urfolk, något som små folk inte själva kan påverka. Den ekonomiska situationen för samisk renskötsel är för närvarande mycket svår. Under renskötselåret 2019–2020 drabbades näringen av det värsta katastrofåret i mannaminne. De flesta renbeteslag inom samernas hembygdsområde led betydande förluster till följd av att avelsrenar dog, kalvningsresultaten försämrades kraftigt, slaktintäkterna minskade samt kostnaderna för vallning, nödutfodring och tilläggsutfodring ökade. Därefter har ytterligare krisår förekommit, om än i mer begränsade geografiska områden, bland annat under åren 2021–2022, 2023–2024 och 2024–2025. Näringen har dessutom belastats av coronapandemin, allmänna utmaningar inom primärproduktionen, kraftigt ökade rovdjursskador, Finlands försämrade ekonomiska läge samt stigande kostnader för utfodring och transporter. Effekterna av krisåren påverkar ekonomin för både enskilda renskötare och renbeteslag under flera år framöver. Trots aktiva åtgärder har en kombination av faktorer lett till minskad produktion av renkött och minskat antal avelsrenar. Samtidigt måste renskötarfamiljernas grundläggande behov tryggas, vilket i nuläget försvåras av bristande lönsamhet.
Lagen om ersättning för skador som drabbat rennäringen (987/2011) och tillhörande förordning (656/2016) har visat sig vara mycket komplexa och långsamma i tillämpningen. Syftet med lagen är att hjälpa näringsidkare inom rennäringen att klara av omfattande och oväntade skador. Lagen innehåller dock inga bestämmelser som möjliggör snabba insatser när situationen börjar bli ohållbar. Ett fungerande exempel finns i Sverige, där staten och renskötseln kan reagera snabbt genom att bevilja medel för nödutfodring när förhållandena klassas som exceptionella. I Sverige undveks därmed omfattande renförluster såsom i Finland under renskötselåret 2019–2020. Lagen bör därför uppdateras för att bättre motsvara den förändrade situationen och ge verkligt stöd i krissituationer.
Inom samernas hembygdsområde förekommer flera konkurrerande markanvändningsformer. För att säkerställa en hållbar framtid för samisk renskötsel är det avgörande att dessa samordnas med renskötseln. Renskötselns anpassningsförmåga till klimatförändringen är direkt beroende av skogs- och fjällnaturens tillstånd. Ju mer intakt och biologiskt mångsidig naturen är, desto större resiliens har renskötseln. Därför är skydd och restaurering av betesmarker, stoppande av biodiversitetsförlust samt stärkande av naturens mångfald av avgörande betydelse.
Renskötseln bygger på naturbete och rotationsbete, som utgår från renarnas naturliga beteende och renskötarnas kulturella praxis. Inom samernas hembygdsområde bedrivs traditionell samisk renskötsel, som har utvecklats olika beroende på naturförhållanden, språkgrupper och historiska traditioner. Renskötare, särskilt samiska unga, måste ha möjlighet att fortsätta inom näringen. Det ska vara möjligt att försörja sig på renskötsel. Regeringsprogrammet bör därför innehålla åtgärder för att skapa ett stödsystem riktat till samiska traditionella produktionsformer för att jämna ut ekonomiska obalanser. Staten bör också ersätta redan uppkomna skador från skogsbruksåtgärder. Förebyggande av biodiversitetsförlust och skydd av naturens ostörda tillstånd bör inkluderas som mål i regeringsprogrammet. Centrala åtgärder är att skydda kvarvarande statliga naturskogar inom samernas hembygdsområde från avverkning samt att ändra gruvlagen så att beslut om gruvreservationer inom området kan överklagas till förvaltningsdomstol.
Beslutsförslag
Vi föreslår att följande skrivningar tas in i nästa regeringsprogram:
- att den rättsliga ställningen och förvaltningen av samisk renskötsel utvecklas,
- att möjligheterna för samisk renskötsel att anpassa sig till den accelererande klimatförändringen främjas genom att uppdatera lagen om ersättning för skador som drabbat rennäringen (987/2011), samt
- att förutsättningarna för samisk renskötsel stärks genom att främja stöd riktade till samiska traditionella produktionsformer, ersätta redan uppkomna skador samt förebygga förlust av biologisk mångfald.
Motionär
Asko Länsman
Vesa Länsman
Partifullmäktiges svar
SFP vill tacka motionären för en välberedd motion med omfattande bakgrund och konkreta förslag.
Vi lever i en tid där klimatförändringen slår särskilt hårt mot arktiska områden och urfolk. För samerna påverkar detta direkt möjligheterna att utöva traditionella näringar som renskötsel. Samtidigt är renskötseln inte bara en näring, utan en central del av det samiska folkets kultur, språk och identitet. Enligt grundlagen har samerna rätt att bevara och utveckla sin kultur, och detta omfattar även de traditionella näringarna.
SFP delar motionärens syn på att det finns ett tydligt behov av att utveckla och förbättra förutsättningarna för den samiska renskötseln. Samtidigt konstaterar vi att motionen innehåller mycket detaljerade förslag på åtgärder för att nå dessa mål. Partistyrelsen har föreslagit att SFP ska ta fram ett samepolitiskt program i enlighet med motion –34 . De mer detaljerade åtgärdsförslagen i denna motion bör därför behandlas i detta sammanhang och i nära samråd med RKP Saame, så att åtgärderna förankras i samernas egna prioriteringar och behov.
På ett generellt plan delar vi motionärens målsättningar och behovsbild.
Beslutsförslag
SFP arbetar för
- att utveckla lagstiftningen och förvaltningen så att den samiska renskötselns särskilda ställning och behov erkänns och stärks
- att uppdatera lagstiftningen om ersättning för skador inom renskötseln så att den möjliggör snabbare och mer ändamålsenliga åtgärder vid exceptionella förhållanden
- att stärka den samiska renskötselns verksamhetsförutsättningar genom riktade stödåtgärder, bättre samordning av markanvändning och åtgärder för att stoppa förlusten av biologisk mångfald.