Beredningsutskott 2

Motion 17 – Kriminalisera oskuldskontroller

Oskuldskontroller och oskuldsintyg förekommer ofta i en hederskontext och används för att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet och livsval. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Världshälsoorganisationen (WHO), UN Women och Human Rights Watch har slagit fast att oskuldskontroller kränker mänskliga rättigheter och kan utgöra sexuellt våld, könsbaserad diskriminering och grova intrång i den utsattas värdighet samt fysiska och psykiska integritet – i vissa fall på en nivå som kan bedömas som grym, omänsklig eller förnedrande behandling. När kontroller riktas mot barn kränks också barns rättigheter, inklusive rätten till skydd och icke-diskriminering. Därför har dessa aktörer uppmanat stater att stoppa och avskaffa oskuldskontroller.

Oskuldskontroller innebär att någon undersöker en flickas eller kvinnas könsorgan i syfte att bedöma om hon haft vaginalt samlag. Praktiken saknar vetenskaplig och medicinsk grund – det finns ingen undersökning som kan bevisa om någon haft vaginalt samlag, och slidkransens utseende är ingen tillförlitlig indikator.

Flera länder har redan agerat. I Storbritannien är både “virginity testing” och “virginity repair”/hymenoplastik förbjudna och straffbelagda. Sverige har från och med den 1 december 2025 kriminaliserat oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Oskuldsingrepp får inte utföras, inte ens om kvinnan samtycker, och den som utför ett oskuldsingrepp kan dömas till fängelse i högst ett år. Muntliga och skriftliga intyganden av sexuell oskuld (oskuldsintyg) kan leda till böter eller fängelse i högst sex månader.

I Finland finns i dagsläget ingen uttrycklig kriminalisering av oskuldskontroller eller oskuldsintyg. En granskning från Yle (MOT 2024) har dessutom visat att privata kliniker i Finland erbjuder både oskuldskontroller och så kallade oskuldsoperationer (hymenoplastik), och att vissa uppgett att de kan utföra ingrepp även på minderåriga. Detta understryker att dagens regelverk inte ger ett tillräckligt tydligt skydd, särskilt inte för barn och unga som lever i en hederskontext.

Ett centralt problem är att dessa handlingar ofta sker under stark social kontroll. Även om den utsatta själv uppger att hon går med på en kontroll, ett intyg eller ett ingrepp kan samtycket i praktiken vara påverkat av påtryckningar, hot, rädsla och beroendeställning. Eftersom oskuldskontroller saknar medicinsk grund och dessutom används som verktyg för förtryck, behöver lagstiftningen tydligt markera att sådana ingrepp och intyg inte kan legitimeras genom hänvisning till samtycke.

I Finland behövs nu ett tydligt och heltäckande förbud som markerar nolltolerans mot denna form av hedersrelaterat våld och förtryck, stärker flickors och kvinnors rätt till kroppslig integritet och förebygger att felaktiga föreställningar om kvinnlig anatomi normaliseras. Samtidigt krävs nationella riktlinjer, utbildning och lågtröskelstöd, så att utsatta får hjälp och skydd, och så att arbetet utformas på ett sätt som motverkar stigmatisering och stärker förtroendet för vården och myndigheterna. Lagstiftningen bör också beakta risken för att flickor och kvinnor förs utomlands för att utsättas för oskuldskontroller eller oskuldsingrepp, och säkerställa att även sådana upplägg kan omfattas av straffansvar.