Beredningsutskott 3

Motion 29 – Avfallshanteringsavgift för privatimport i linje med producentansvaret & Motion 30 – Styrmedel för minskad resursförbrukning och starkare konsumentskydd

Gemensamt svar på 29 – Avfallshanteringsavgift för privatimport i linje med producentansvaret & 30– Styrmedel för minskad resursförbrukning och starkare konsumentskydd

Avfallshanteringsavgift för privatimport i linje med producentansvaret

En del samhällsforskare gör bedömningen att överkonsumtion är ett av vår tids största problem, speciellt i rika länder. En konkret handling för att minska miljöpåverkan av privatimporten av billiga kläder av dålig kvalitet och onödigt krimskrams är att lägga en avfallshanteringsavgift på privatimporten, i likhet med producentansvaret som redan finns för producenter och importörer (företag).

Enligt Finlands författningssamling 452/2004 §18b gäller producentansvaret bl.a. förpackningar och elektriska och elektroniska produkter, dock tyvärr inte textilier. Men ett EU-direktiv lägger ansvaret för att samla in konsumenternas förbrukade textilier på de kommunala avfallsbolagen. På Vasaregionens avfallsbolag Stormossens hemsida sägs att från och med 2025 skall textilavfall sorteras ut från annat avfall och samlas in separat. I framtiden kan textiltillverkare och importörer bli ansvariga för avfallshanteringskostnaderna. Ett steg i rätt riktning har redan tagits, från 1.7.2026 måste tull även betalas för alla privatimporterade produkter som kostar mindre än 150 €. Tullen är för enkelhetens skull 3 € per paket. Paket med ett värde över 150 € förtullas enligt gällande tulltariffer.

Förhoppningen är att den fasta avgiften tillsammans med tullen skall bidra till att minska privatimporten av billiga produkter med undermålig kvalitet.

Vi undertecknade föreslår att alla privatimporterade paket måste åläggas en avfallshanteringsavgift enligt producentansvaret (452/2004) med undantag för att man knappast kan ålägga privatimportörer att ordna återvinningen och avfallshanteringen av förpackningarna och de privatimporterade elektriska och elektroniska produkterna. För enkelhetens skull debiteras denna avgift samtidigt med tullen och kostnaden är en skälig summa som är lika stor för alla paket.

Svenska folkpartiet i Dragnäsbäck och Hemstrand r.f.

Kim Åkerman, ordf. Mikael Frejman. sekr.

Styrmedel för minskad resursförbrukning och starkare konsumentskydd

Finland hör till de länder i världen som använder allra mest naturresurser. Vi finländare förbrukar naturresurser långt över våra tillgångar. Om alla levde som finländarna gör, skulle det behövas fyra jordklot för att skapa alla de naturresurser som skulle behövas. Som storkonsumenter bär vi därmed också ansvar bortom våra lands gränser för rättvisa arbetsförhållanden och hållbar resursanvändning där våra produkter produceras.

I Finland är det ofta relativt sett billigare att köpa produkter som kräver naturresurser än att utnyttja olika tjänster. Eftersom mänskligt arbete är dyrt i förhållande till råvaror och energi styr det konsumtionen mot varor snarare än tjänster. Att förlänga konsumtionsvarors livslängd med reparationer är därmed inte så populärt som det borde vara. Trots att EU:s nya direktiv om reparerbarhet träder i kraft detta år, så behövs mer aktion för ett ändrat konsumentbeteende.

En stor del av konsumtionen sker i dagsläget via internet, vilket kräver långa logistiska kedjor för möjliggöra global leverans. Billigvaruhandeln lovar ofta snabba leveranser, vilket i praktiken leder till flygfrakt av miljontals små paket varje dag till olika håll i världen. Enligt Tullens statistik fraktades över 40,5 miljoner paket (värde på högst 150 euro) till Finland under år 2025, en höjning på 31 procent från år 2024. Av dessa härstammade 98,5 % från Kina, och medelvärdet per paket låg på 5,95 euro. Det totala värdet av alla leveranser var 241 miljoner euro. Mer hållbart vore att styra konsumtionen till den europeiska marknaden där både produktsäkerhet kan garanteras och frakten sker via land och vatten.

Den stora omsättningen av konsumtionsvaror gör oss finländare till objekt för marknadsföringskampanjer från billigvaruproducenter som Temu och Shein med falska uppgifter om produkternas kvalitet, ursprung och etiskhet. Eftersom de kinesiska nätbutikerna faller utanför den nationella och europeiska lagstiftningen, så blir t.ex. Reklametiska rådet i Finland oförmöget att agera i fall där konsumenters rättigheter kränkts på grund av bristande kontaktuppgifter eller felaktig produktupplysning. Denna situation ökar behovet av att begränsa dylik marknadsföring av näthandel av billiga konsumtionsvaror med ursprung utanför EU:s gränser genom lagstiftning och därmed försvara både våra konsumenter och rättvisa konkurrensförhållanden.

Därför yrkar vi på att SFP genom sina representanter i riksdagen, regeringen och EU-parlamentet arbetar för

• Ett förbud mot ultrasnabbmodets och billigvaruhandelns reklam och marknadsföring eller införa restriktiva definitioner av konsumentetisk reklam inom EU:s inre marknad.
• En utredning om att bekämpa billigvaruhandelns ökande popularitet med hjälp av beskattning.
• Att öka reparationstjänsters marknadsförutsättningar med skattelättnader för företagare eller skatteavdrag för konsumenter.
• Att se över tullagstiftningen för att styra konsumtionen i en mer hållbar riktning och främja handel inom EU:s inre marknad.

Lena Höglund, Helsingfors

Dan Cederlöf, Helsingfors