Beredningsutskott 1

Motion 12 – Stärk tryggheten och civilsamhället – avstå från nedskärningar i bidrag och grundläggande social trygghet & Motion 13 – Trygghet med tillit – en mänsklig grundtrygghet framom byråkrati

Gemensamt svar på 12 – Stärk tryggheten och civilsamhället – avstå från nedskärningar i bidrag och grundläggande social trygghet & 13 – Trygghet med tillit – en mänsklig grundtrygghet framom byråkrati

Stärk tryggheten och civilsamhället – avstå från nedskärningar i bidrag och grundläggande social trygghet

Finland har blivit ett framgångsland i fattigdomsbekämpning genom att bygga ett samhälle där människor har både resurser och möjligheter att själva förbättra sin situation. Professor emeritus i socialpolitik Jorma Sipilä framhåller (i Kanava 2/2026) att den mest effektiva fattigdomspolitiken är den där människor kan agera självständigt och som fullvärdiga medlemmar i samhället – inte en modell som enbart bygger på behovsprövad bidragsgivning.

Den senaste politiska utvecklingen har dock gått i motsatt riktning. Stora nedskärningar i socialskyddet har lett till ökande fattigdom, särskilt bland barnfamiljer, arbetslösa och andra utsatta grupper, vilket rapporteras både av THL och Social- och hälsovårdsministeriet. Också forskning från INVEST, ett forskningsflaggskepp finansierat av Finlands Akademi, visar bland annat att reformerna av utkomststödet riskerar ytterligare fördjupa fattigdomen, särskilt bland dem som redan lever nära marginalen (INVEST Working Papers 127/2025).

Civilsamhällets roll – och riskerna med nedskärningar

Finlands välfärdsmodell har aldrig varit en renodlad statlig angelägenhet. Tvärtom har tredje sektorn – föreningar, sociala organisationer, frivilligkrafter och lokala gemenskaper – varit en avgörande aktör i att förebygga utsatthet, bygga mötesplatser och erbjuda stöd där offentlig sektor inte räcker till. Tredje sektorn upprätthåller den sociala sammanhållningen.

När socialskyddet försvagas och behovsprövningen skärps blir civilsamhällets roll ännu viktigare. Mycket tyder på att efterfrågan på deras insatser redan ökat i takt med nedskärningarna. Samtidigt står tredje sektorn själv inför risker för minskade bidrag och projektfinansiering. Detta underminerar just de verksamheter som fungerar som trygghetsnät och kompletterande stöd.

I ljuset av den forskning som visar att socialskyddsnedskärningar ökar fattigdomen, är det särskilt oroande att civilsamhällets finansiering på samma gång hotas. Om både statens grundtrygghet och civilsamhällets verksamheter försvagas samtidigt riskerar utsattheten att öka kraftigt – och den sociala väven att bli tunnare.

Att värna civilsamhället är därmed en investering i medborgarnas delaktighet, i social sammanhållning och i förebyggande arbete. Nedskärningar i tredje sektorn slår i förlängningen hårt mot de grupper som redan påverkas negativt av förändringarna i socialskyddet.

Motivering

SFP:s värdegrund utgår från människovärde, jämlikhet och inkluderande gemenskaper. För att dessa värden ska förverkligas krävs både en tillräcklig och förutsägbar grundtrygghet och ett livskraftigt civilsamhälle som kan fungera som komplement, innovationsmotor och gemenskapsbyggare.

En politik som samtidigt minskar grundtryggheten, ökar behovsprövningen och skär ned på civilsamhällets resurser strider mot centrala liberala principer om delaktighet, tillit och samhällsgemenskap. Det är därför nödvändigt att SFP tydligt tar ställning för att både socialskyddet och den tredje sektorns förutsättningar ska stärkas – inte försvagas.

Vi framför att Svenska folkpartiets partidag beslutar att SFP ska arbeta för:

• Att motsätta sig ytterligare nedskärningar i grundläggande sociala förmåner, såsom arbetslöshetsersättning, bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd.
• Att inga reformer får förvärra barnfattigdomen, utan aktivt ska bidra till dess minskning.
• Att den tredje sektorns verksamhet tryggas, vilket innebär att statliga och offentliga bidrag till civilsamhället inte skärs ned utan säkras på en nivå som möjliggör långsiktig och stabil verksamhet.
• Att stödja civilsamhällets roll som komplement till den offentliga välfärden, särskilt i arbetet mot ensamhet, marginalisering och psykisk ohälsa.
• Att lyfta fram och stöda tredje sektorn som en viktig välfärdsaktör som bidrar till mental hälsa, förebyggande arbete och social gemenskap — särskilt i tider av ekonomisk utsatthet.
• Att SFP aktivt ska arbeta för att socialpolitiska reformer baseras på aktuell och oberoende forskning.

Motionärer: Marina Bergman-Pyykkönen, Gunilla Plutén, Petteri Kaleva, Pia Tyyskä och Nikolai Ylirotu / SFP i Tavastland

Trygghet med tillit – en mänsklig grundtrygghet framom byråkrati

Finland har en lång tradition av att bygga ett samhälle där alla har möjlighet att leva ett värdigt liv och förbättra sin egen situation. Forskning visar tydligt att de mest framgångsrika perioderna i Finlands fattigdomsbekämpning har präglats av universella lösningar, rimliga grundförmåner och stödformer som stärker människors egenmakt. Detta perspektiv lyfts fram av professor emeritus i socialpolitik Jorma Sipilä (Kanava 2/2026), som understryker att den bästa fattigdomspolitiken är den där människor ges möjlighet att själva förbättra sin ställning som fullvärdiga samhällsmedlemmar.

Under de senaste åren har den nationella politiken förändrats i en riktning som systematiskt försvagar låginkomsttagares och utsatta gruppers ekonomiska trygghet. Flera oberoende forskningsinstitut, såsom THL tillsammans med Åbo universitet, har påpekat att de nuvarande och planerade nedskärningarna skapar ökande fattigdom, större ojämlikhet och växande press på kommunernas socialtjänster. När utkomststödet minskar, vänder sig människorna i sin nöd till välfärdsområdenas sociala arbete, som belastas ytterligare.

Aktuella forskningsresultat och statistik

• THL konstaterar att de pågående och planerade nedskärningarna i socialskyddet ökar ojämlikheten och drabbar särskilt dem som saknar reella möjligheter att öka sina arbetsinkomster. Nedskärningarna slår hårdast mot de två lägsta inkomstdecilernas hushåll.
• Social- och hälsovårdsministeriets analyser visar att nedskärningarna 2024–2025 ökar antalet personer under fattigdomsgränsen med över 100 000, varav 31 000 är barn. Barnfattigdomen beräknas stiga tre procentenheter. (Social- och hälsovårdsministeriet, 2025)
• INVEST-flaggskeppsprojektets forskning bekräftar att inkomsteffekterna blir större än tidigare beräknat: 110 000 fler personer riskerar hamna i låginkomstläge, och de planerade förändringarna i utkomststödet från 2026 riskerar att ytterligare fördjupa fattigdomen. (INVEST Working papers 127/2025)
• Färsk statistik (Statistikcentralen, 5.3.2026) visar att mer än var tredje ung vuxen (18–29 år) befinner sig i risk för fattigdom eller marginalisering. Totalt befinner sig ca 958 000 personer, dvs. 17,3 % av befolkningen, i riskzonen och antalet har fortsatt öka.

Sammantaget är slutsatsen entydig: nedskärningar och ökad behovsprövning driver fler hushåll i ekonomisk osäkerhet, försvagar möjligheterna till framtidsplanering och ökar beroendet av den mest byråkratiska och stigmatiserande formen av stöd – utkomststödet.

Detta står i skarp kontrast till den historiska modell som gjorde Finland till ett föregångsland: ett sammanhållet välfärdssystem där människor kunde förbättra sina liv genom stabila och förutsägbara trygghetssystem.

Motivering

SFP har som värdemässig grund att stå upp för människovärde, jämlikhet och delaktighet. Att försvara en social trygghet som ger människor möjlighet att leva självständigt, ta del i samhällslivet och skapa sina egna lösningar ligger helt i linje med denna värdegrund.

En politik som skär ned i grundtryggheten och ökar behovsprövningen riskerar att öka barnfattigdomen dramatiskt, fördjupa marginalisering och utsatthet, att öka FPAs och välfärdsområdenas administrativa börda genom fler ansökningar till både grundläggande utkomststöd och till förebyggande och kompletterande utkomststöd, att minska människors tillit till samhällsinstitutionerna samt att skapa långsiktiga kostnader i form av ökad ohälsa och fler sociala problem.

I stället bör Finland och SFP återgå till en modell som utgår från universella rättigheter, tillräcklig grundtrygghet och stödformer som stärker människors egen förmåga – precis som professor Sipilä framhåller i sin analys av Finlands framgångar inom fattigdomsbekämpningen.

Vi framför att Svenska folkpartiets partidag beslutar att SFP ska arbeta för:

• Att motsätta sig ytterligare nedskärningar i grundläggande socialförmåner såsom arbetslöshetsersättning, bostadsbidrag och grundläggande utkomststöd.
• Att minska behovsprövningen inom socialskyddet, när detta är möjligt, till förmån för mer universella och förutsägbara modeller som stärker människors egenmakt.
• Att garantera att inga reformer får förvärra barnfattigdomen, utan i stället aktivt minska den.
• Att säkerställa att socialskyddet följer kostnadsutvecklingen, till exempel genom att återställa indexjusteringarna.
• Att främja en socialpolitik som bygger på tillit, värdighet och delaktighet i stället för kontroll och sanktioner.
• Att SFP aktivt driver på att socialskyddets utveckling ska basera sig på oberoende forskning samt på internationella människorättsnormer.

Motionärer: Marina Bergman-Pyykkönen, Gunilla Plutén, Petteri Kaleva, Pia Tyyskä och Nikolai Ylirotu / SFP i Tavastland