Beredningsutskott 5

Motion 53 – Inför sorgledighet för föräldrar som förlorat ett barn

Cirka 400–500 barn och unga under 18 år dör varje år i Finland. Av dem är mindre än 200 barn som föds döda. Det är en kris som slår hårt i vardagen, och en sorg som många bär med sig resten av livet. Trots detta har föräldrar i dag inte rätt till något samhälleligt stöd som tryggar möjligheten att vara borta från arbetet om ett barn dör efter föräldrapenningsperioden.

I nuläget kan en arbetstagare i Finland ofta få 1–3 betalda dagar vid en närståendes död, och inte ens det gäller alla branscher. För föräldrar som förlorar ett barn finns det därför ofta inget alternativ för en längre återhämtningsperiod, och många tvingas i praktiken förlita sig på sjukskrivning. Sorg är dock inte en sjukdom, men behandlas i dag ofta som om den vore det.

Enligt Käpy Barndödsfamiljerna rf (Käpy Lapsikuolemaperheet ry) förutsätter både arbetsgivare och FPA att det finns en sjukdom för att sjukledighet, sjukdagpenning eller lön under sjukledighet ska kunna beviljas. Sjukledigheten behöver dessutom ofta förnyas upprepade gånger, vilket ökar belastningen för föräldrar och arbetsgivare och belastar även social- och hälsovården genom återkommande bokningar, besök och utlåtanden. Praxis varierar också, vilket skapar ojämlikhet. Käpy lyfter också att psykiatriska diagnoser såsom depression, som används som grund för sjukledighet, kan medföra oönskade följder, exempelvis i försäkringsärenden eller vid en senare adoptionsprocess.

Samtidigt visar Käpys enkät om återgång till arbete (2019) att frånvaron redan i dag ofta blir lång: 83 % av föräldrar som förlorat ett barn hade varit borta från arbetet minst en månad; 26 % återvände efter 1–2 månader, 33 % först efter 3–5 månader och 24 % ännu senare. Detta talar för en tydlig och förutsebar lösning som ersätter dagens tillfälliga lösningar och varierande praxis.

I Danmark har föräldrar en lagstadgad rätt till sorgledighet (sorgorlov) sedan 2021. Ledigheten kan uppgå till 26 veckor (cirka sex månader) och tas ut flexibelt, till exempel under kortare tid eller i perioder, vid ett minderårigt barns död eller när ett barn föds dött. En motsvarande lösning i Finland skulle skapa ett tydligare och mer jämlikt system, minska onödig byråkrati och ge föräldrar möjlighet att återgå till arbete eller studier i en takt som är hållbar för dem.

Käpy och Nätverket för familjers diversitet (Monimuotoiset perheet -verkosto) föreslår att sorgledighet (suruvapaa) införs som en familjeförmån som ska stödja föräldrar när ett barn dör och ge ekonomisk trygghet att bearbeta sorgen och ordna upp livet på nytt. Enligt förslaget skulle en förälder ha rätt till sorgledighet på högst 26 veckor när ett minderårigt barn dör eller när ett barn föds dött efter att graviditeten har varat i minst 154 dagar. Under ledigheten skulle en inkomstrelaterad dagpenning betalas, och om sådan inte har hunnit tjänas in skulle en minimiförmån beviljas. Rätten till sorgledighet ska gälla båda föräldrarna, inklusive den icke-födande föräldern, vilket förbättrar dennes ställning jämfört med nuläget. Sorgledigheten ska vara flexibel och kunna tas ut kortare, i perioder eller på deltid – och den ska också möjliggöra återgång till arbetet tidigare om orken och situationen tillåter.

Käpy bedömer att kostnaderna sannolikt inte skulle bli stora, eftersom målgruppen årligen är liten, och att reformen kan minska kostnaderna och belastningen för både social- och hälsovården och arbetsgivare när behovet av upprepad sjukskrivning och tillhörande byråkrati minskar. I Danmark har kostnaderna uppskattats till cirka 36 miljoner danska kronor per år (omkring 4,5 miljoner euro), vilket visar att en sådan reform kan genomföras till rimliga kostnader när den gäller en liten grupp och ett begränsat antal veckor.